Som finns där varje dag

Uppmuntrar. Förklarar. Stöttar. Hämtar in upp. Tröstar. Påminner.
Trygg punkt. Pålitlig. Rolig. Konsekvent. Tillåtande. Lyssnar.
Tillrättalägger. Ger förutsättningar. Samverkar.
Tålamod. Varje dag. Lyfter fram det bra.
Ser det fina. Försäkrar.
 

Som jag beundrar dig.

Höga krav

En textrad ur Lars Winnerbäcks Åt samma håll

Jag förväntar mig att du klarar det. Jag tror på dig. Jag lovar dig att vi ska hjälpas åt. Det är viktigt för mig att du klarar det. Jag bryr mig om dig. Jag förväntar mig att du klarar det.

Det verkar ju bäst att lära sig en bokstav i taget

Bild lånad från ikea.se

Säger en förälder. 

Vilken bild har föräldrarna av skolan? Hur mycket vet de om hur vi jobbar? 

Sen tänker jag, vilket otroligt stort ansvar skolan har. Vilket förtroende jag får. Jag tänker att jag vill samla alla föräldrar vid skolstart. Med värme ödmjukt säga,

Jag är så glad för att var här
Jag kommer göra mitt yttersta för att alla barn, era barn, ska nå målen
Det här säger forskningen, såhär kommer vi arbeta, det här är mina utgångspunkter
Det kommer vara hårt arbete ibland, kräva ansträngning
Kom gärna hit och berätta om något, vi kan lära av dig, tillsammans
Vi kommer att utvärdera, fundera, reflektera
Vårt klassrum ser ut såhär för att jag tänker såhär
Era barn kommer lära sig mycket
Var inte oroliga, vi kommer lösa det tillsammans.
Vad tänker ni?

Skapa en helhet kring barnet. Vi hjälps åt.

Och det finns många sätt att lära sig läsa och skriva på…

Nu blir portfolion blogg

Min specialiseringstermin avslutas i dagarna och ny kurs påbörjas. Bloggen fortsätter vara en plats för mina tankar och funderingar. Följ mig gärna.

Berättande

Såg detta klippet för något år sedan. Tänker på det ibland.
Fantasin. Språket. Bilderna som stöd. Berättandet växer ur bilderna.

Louisiana

Ibland tänker jag, går det?

Motståndet. Nästan ingen vill prata om det på högskolan. Motståndet som jag möter. Traditioner. Rutiner. Okunskap?

För mig är saker ibland så enkla. Lite mer kärlek. Lite mer ”jag ser dig”.  Istället- nej, nu ringer jag hem, arga ord och ögon, oseende ögon, mer läxa.

Jag tänker bort med MÅSTE SKA TYST STILL. Någon annan förstår inte vad jag menar.

Jag säger VILJA MOD DRIVKRAFT MOTIVATION. Och den där arbetsron, kommer inte den med motivationen? Jag hör om allt det som inte funkar. Bristerna. Som är osynliga för mig. Jag lovar.

Hur går man sin egen väg? Blir man accepterad då? Är det ens relevant?

När man presenterar en lång lista av förbud inte keps inte svära inte lyssna på musik inte vara på internet måste uppföra sig i matsalen. Elevinflytande? Samtalen. Samtalen som behövs så innerligt. Vad betyder uppföra sig i matsalen? Finns det olika tankar om det?

Någon sa. Du skriver ettor med ett streck där nere och då kan eleverna tro att det är tvåor. Då vill jag säga OCH?! Jag fick hela din grupp engagerad. 28 åttaåringar som skriver. Du sa precis att den å den å den å den å den å den hade problem, var problem. Nu skriver dem. Säg mig, hur viktiga är de där ettorna som jag skriver så konstigt då? Kanske kan eleverna minnas att Sannas ettor ser ut så? Att det finns olika sätt att skriva på?

Om vi letar efter fel, nog hittar vi det. Men vi är där och ser konstiga ettor och störiga lekfröknar med dumma hundlekar, vad blir det då?

Jag är student, under utbildning. Men jag kan. Vill och kan. Tror att jag är någon. Mest vill jag lära mig mer. Prova.

Motståndet är tyst. Det samtalar inte om pedagogiska tankar. Det gör som de alltid gjort.

Säg mig hur hanterar man motståndet? Vad är motståndet mot?

Om att vända blicken mot sig själv.

Kan du hjälpa mig med väven? Rufsigt hår och kladdiga händer som garnet luddar av sig på. Ehh näe…jag är inte så bra på vävar. Jag tar instinktiv ett steg tillbaka när ungen framför mig håller upp sin väv mot mig.

Tur att jag under kursen möter människor som ger mig andra bilder av slöjd. Slöjd i ett sammanhang. 

Måste man vilja gilla allt? Kan man ens det? Och vilka krav förväntningar har jag på mina elever?

Trycktekniker

 

Vad är tryck? Vad vet vi redan om? Vad vill vi veta?

Då. Nu. Framtid? Liten skala. Stor skala.

Studiebesök. Titta se uppleva. Dofter.

Miljöperspektiv.

Ska vi trycka något? Informationshäfte? En logga? En tidning om miljönågonting? Symboler? Hur funkar det att trycka ord bilder symboler? Upptäcka tillsammans. Kanske framtiden nyheter? Sånt som vi vill ska bli sanning, framtidens nyheter? Fundera över, hur vill vi att nyheterna ska se ut 2000någonting? Vad skulle vi vilja var annorlunda? Fundera på. Läsa tidningar, kolla tv, koppla till vad vi vet. Hur skriver man när man ska skriva i en tidning? Vad gör en journalist? Källkritik…

Studiebesök. Samtal. Öva på att läsa tidningar. Studera tidningens olika delar. Öva på att skriva artikel notis sätta rubrik brödtext ingress...

Uppträdande

Känslan i magen. Det är fel tänker jag. Fel. Sen blir jag arg. Skitarg.

Det är uppträdande. Alla barnen sitter och tittar och lyssnar. Spännande. Men ”de onormala” får sitta lite vid sidan. Med men ändå inte med. Så otydligt och så tydligt.

På scenen uppträds det. Stola föräldrar i publiken. Stolta lärare. Stolta elever som uppträder. Stolt rektor. Stämningen är stolt.

Det sitter någon som pratar utan att vilja det. Högt. Samtidigt som de på scenen pratar. Det är inget diskret viskande. Och akustiken i lokalen är bra…

Huvuden vrids. Elever i publiken gör stora ögon. Andra fnissar. Det knuffas i sidan. Några vuxna skruvar på sig. Pratet fortsätter. Ibland paus.

Jag är så arg där jag sitter.

Tänk om. Om vi kunde möta de där behoven. Fixa det där förtroendet. De där relationerna. Och respekten. Respekten.

Jag tänker på Vilse i skolan. På Tänk om. På Vi är inte bra på barn som Oskar - hur kan vi bli det?. På Barn som märks. Och jag tänker på någon som sa att det finns ingen universallösning och ingen quick fix. Jag tänker att vi får hjälpas åt, alla vi på skolan. Förståelsen och respekten. Viljan.

I slutet av uppträdandet sitter någon med sänkt huvud. Nu ensam på sin stolsrad. Någons hjälpande hand gick sin väg när det blev för obekvämt med allt det höga pratandet.

Efteråt säger jag med min obehagliga känsla i kroppen, vi kanske ska nämna något om att vi är olika…då kanske de kanske kan få en annan bild… Sedan händer, onormala fel i hjärnan mycket att lära detbetyderinteattnifårpratabaraförattnågongördet. Och då blir min ilska till vatten. Jag blir matt. Det var det här med orden igen. Orden och förhållningssättet.

Paus i portfolion

Tar några djupa andetag och lite ledigt i några dagar.

God Jul!

Får man kan man

Kolla! Det blir olika färger i färgen var det en elev som sa.

Vad händer om man målar på plast med en viss typ av färg?

Hur blir det med akvarellfärg på guldfärgat papper?

 

Kan jag ta denna här på? Får jag ta ett papper? Kan man limma på denna? Får man blanda färgerna? Vilken pensel ska man ha? Ska man ha vatten? Kan man måla på leran? Torkar denna?

Lära känna olika material. Själv. Tillsammans. Upptäcka. Ta ansvar för. Minnas. Att inte ge svaren.

Material man använder kan använda på fritids. Kunna använda i leken. Förstärka. Det är ju skillnad på akrylfärg och på färgpennor. Kunna uttrycka sig med färger och material. Och hur lär man sig det?

Vad är min roll? Stötta, visa, berätta, tipsa. Inte ge alla svar.

Trummor och någon som inte vill

Trummor på schemat. Och jag känner ueh. Egna upplevelser av påtvingat allaskadettaärkulallamåstegöra. Det tyckte jag inte om.

Jag tänker att dessa barn, som upplever det jag upplevde, finns i skolan idag. Någon som inte gillarvilldrarsigtilbaka när något visst står på schemat. Hur gör jag då? Om det låser sig? Måste man då? Om det låser sig ofta? Får man ropa säga tycka högt då?

Jag tänker att alla tycker inte om allt. Verkligen inte. Och man lär ju känna sig själv på det sättet också. Detta gillar jag inte. Men om det upprepas, att det ofta låser sig, då behöver jag ta reda på varför. Åtgärda. Vad kan jag som lärare göra bättre annorlunda? Vad kan kompisarna hjälpa med? Vad kan barnet tänka på? Uppmuntras till?

Och det där med att tycka högt? Minskar det om vi letar efter orsakerna? Om vi har ett tillåtande klimat i klassrummet? Om man känner att man är ok?

För man vill ju egentligen vara med, lite iallafall. Prova åtminstone. Och ibland låser det sig av andra skäl än ointresse. För alla barn vill göra bra.

Till till till

Titta nog på området inom passpartoun. Vad ser du? Trolla med bilden. Från blyerts till tyg till akvarell till akryl till papper. Mönster. Statiska bilder. Dynamiska bilder. Förstora. Förminska. Gör flera. Skapa mönster.

Kanske i grupper. Prata om. Hjälpas åt. I tematiskt arbete DESIGN. Matematiken blir tydlig. Begrepp. Tänkandet. Asymmetri och symmetri. Skala.

Ögonen

"Du skriver på ett sätt som gör texten lätt att läsa. Jag ser att du ansträngt dig och det var roligt att läsa din text. Bra jobbat! :)"

De ögonen som mötte min blick när eleven läst klart. Leendet. Jag ler bara jag tänker på det.

Små saker. Bekräfta. Se. Lyfta det som är så bra.

Eller en kram från en elev som är stor nu, på högstadiet, som ger mig en kram. Modigt när man är cool kille i tonåren.

Ärlig fascination för ett stort åskoväder. " OJJ KOLLA!!!

Att vara med i leken. Klockan är lite efter åtta och det är försommar. Skugga, solen står fortfarande lågt. Fuktig asfalt. Fritids.  Jag tjoar nu tar jag dig!! Barnet tjuter av pirr-i-magen och glädje. Lockarna flyger runt barnets huvudet. Farten och det krispiga luften. Ögonkontakt. Kontakt. Lycka.

När jag ställer en fråga från min stol längst bak i klassrummet och huvuden vänds mot mig. Öppna blickar.

Förtroenden. Möjligheter. Kraft.

Jag tycker att skolan är en fantastisk arbetsplats.