Sanna är en härlig tjej

Orden kommer tillbaka till mig. Lämnar mig inte ifred. Jag mumlar dem tyst för mig själv. 

Det är sista dagen på praktiken och handledaren ska skriva ett omdöme. Bedöma mig. MIG. Jag. Jag vet väl ungefär hur det kommer att vara. Men jag blir ändå sådär. Frustrerad. 

Sanna är en härlig tjej.

Jag vill skrika rakt ut.

Sanna är en härlig tjej.

Det är jag som person som blir bedömd. Jag som hämtat kaffe.  Jag som varit rastvakt istället för. Jag som burit lådor. Jag som vikarierat utan betalt. Jag som fått hårda ord i ansiktet inför alla, barnen, vuxna. Jag som kopierat och hämtat utskrifter. Och det handlar inte om pedagogisk kompetens. Inte om prestationer. Inte om kunskaper. Det där godtycket.

Sanna är en härlig tjej.

I januari är jag färdig med min utbildning. Tre och ett halvt år.

Sanna är en härlig tjej.

Placerad

När jag pluggade ekonomi fick vi ansöka om praktikplatser på olika företag, programansvarig hade kontakter och lämnade lista med förslag på företag. Många sökte sig till nya företag, ville fram, ville in. Det var liksom upp till oss. Vi förväntades lösa det, inget snack om saken. CV och personlig presentation, referenser. Intervju med min chef och min handledare. Presentation av ett projekt jag förväntades genomföra. Här är ditt skrivbord. Visad runt. Presenterad för alla vi möter. Jag var ju en potentiell kollega. Vi var eftertraktade vi som gick utbildningen. Första dagen på praktiken är jag väntad i receptionen, passerkort, dator, logg in, mailadress, telefon. Välkommen! Fråga om det är något.

Någonstans att hänga jackan. Förvara värdesaker. Lägga material. Tillgång till lokalerna med passerkortet. Ett logg in. Och så var jag väntad. Det var något positivt att jag kom och mina kollegor visste om det. Anseendet och pengarna. Vara en attraktiv arbetsgivare.

Nu blir jag placerad. Första terminen fick jag önska geografiskt område att göra praktik i. Det gäller än. Får låna handledarens nycklar. Får låna handledarens logg in. För att få en mailadress krävs det en massa saker som jag som student saknar. Visar mig själv runt. Dufårtaminlektionnuförjagmåstepåettmötedukanhaminmattegenomgång säger handledaren och rusar. Stressad rektor nickar till hälsning. Jag har inte längre initiativet och det är tunt med mailsvar från handledaren.

Skillnaderna.
Skillnaderna.

Hela läroplanen?

Jag vill prata om värdegrunden. Om uppdraget. Kursplanerna. Om perspektiven. Helheten.

Hela läroplanen.

Jag har frågor, tankar. Jag undrar.

Så jag frågar och frågar.

Och blir hänvisad. Pratar ni inte om det då och då?

Nää…

Ja... det är klart det är ju en viktig diskussion men den passar inte nu (heller).

Jag känner inte till det så mycket (VARFÖR inte?).