Visar inlägg med etikett Jag undrar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jag undrar. Visa alla inlägg

måndag 14 maj 2012

Långsiktigheten och den yttre motivationen

De som ligger på gränserna. De som behöver någon nära. De som inte vill försöka. 
Det är tråkigt. Jag orkar inte. Jag vill inte. Nej. 

Liten bit i taget puttar vi fram dem. Hotar. Mutar. Genom svårigheter och motgångar. Och det blir så skört. Skört och tillsägelserna är många. Vad som händer med dem längre fram i skolsystemet? Ger de upp när motgångarna och stigmat blir för mycket? När allt växt utom självförtroende och självkänslan? Eller puttar de sig själva igenom? Om inte, vart hamnar de då? 

Jag har en bild i huvudet som jag inte kan släppa. Han som trasslar fokuserade fullt. Tog ansvar för sin uppgift. Ville. Kunde. Rycktes inte med i virvlet. Det går alltså tänker jag. 

Den inre motivationen och allvaret. Det vi gör här är viktigt för alla här inne. Vi är en del av helheten. Alla.

måndag 23 januari 2012

1000 regler och min motivation dör


Hårdstyrt. Kriterierna är många. Bestämt. Obligatorisk litteratur, ordet tröttar mig. Referenssystem. Hård struktur. Åtskruvat. Man pratar med det osagda i grunden.

Sedan säger man, var kreativ! Tänk fritt! 
Eh? 

Jag undrar, varför? Vilken kunskapssyn ligger i grunden? 

Missförstå mig inte, jag vill leda i mitt klassrum. Stå för ramarna och de regler vi har. Men när reglerna är ett eget syfte då ledsnar jag. 

Om jag lyfter det vidare? Hur blir det i ett klassrum om jag förhåller mig på samma sätt? Hur känns det att vara elev i mitt klassrum då? Vad gör motsägelserna med förtroendet?

onsdag 18 januari 2012

Ovillkorligt föreskriven

Ord som inlett vårterminen.

Obligatorisk litteratur. Vetenskapsteori. Reflektionsdokument. Detaljstyrt. Studiegrupper. Måste. Komplettera. Seminariegrupper. Obligatorisk närvaro. Mångatyckerattdetärsvårt. Godkänt. Ska. Undersökningsområde. Obligatoriskt.

Obligatoriskt fanns inte i mitt vardagliga språk innan jag började på lärarutbildningen. Jag slår upp det. Ovillkorligt föreskriven. 
 
Men? Ansvar och vilja?

torsdag 17 november 2011

Hundsakerna

Sanna? Sannaaaaa?! Ja vad är det ni undrar? Får vi ha hundarna? Plirar och lägger huvudet på sne. Jag anar oråd, frågar, vad har de andra vuxna sagt? Tystnad, men får vi det? Lite irriterat nu. Jag ska prata med de andra vuxna innan jag bestämmer det, ok, så säger jag till er när jag vet svaret, svarar jag.

Jo såhär. Man får inte längre (efter 2 dagar) leka med hundarna och hundkoppel. Varför? Jo för det är farligt. Farligt? frågar jag. Ja!! De har dem runt halsen och klättrar!! Men...om vi är med och visar? 
Är med i leken? Ger ramarna? Styr leken in på säkrare områden? Undrar jag. Men! 
Då måste man ju hålla kolla på dem.


Jag har med mig några gamla hundkoppel och lite annat hundkrafs till fritids. Hade sett att flera barn lekt med medhavda gosedjurshundar så jag tänkte att det kanske skulle uppskattas. Mycket riktigt, alla vill nu leka hund. Nyhetens behag. Men inspiration sitter i, fler barn på andra avdelningar har sett leken och vill nu också leka med de tre hundkopplen, två vattenskålar i plast och ett hundben. Oansenliga, billiga saker som låg hemma och skräpade. Och nu, populära, en lek ca 15-20 barn i åldrarna 6-10 vill leka. En lek som sysselsätter dem, de är fokuserade, den funkar ute, inne, på liten yta, rollerna byts allt eftersom det faller bort och tillkommer barn. Perfekt tänker jag.


Men leken förbjuds. För att det är farligt heter det. Barnen har inte skött det, heter det i arg ton. Oförstående ögon tittar upp på den förmanande vuxna. Vad har de gjort för fel?


Leken förutsätter, precis som all lek, att vuxna finns till hands, sätter de yttre ramarna, håller ett öga, hjälper, visar. Vem släpper ner ett nytt material till ungarna och sedan går? Varför gör man det?

När jag första gången hade med hundsakerna som de sedan kom att kallas, förklarade jag tydligt att man har kopplet runt handen, såhär, visade jag. Hur ska man inte ha den? Vad tror ni? Klart de visste! Förnuftiga som de är. Om de behövde påminnas vid något tillfälle i leken? Ja, inget konstigt med det? Det ingår väl i vårt jobb?


Hur uppfattar barnen skolan? Vad säger vi genom våra handlingar? Hur formar vi barnens tänkande genom vår verksamhet?

fredag 30 september 2011

FokiDessieKissieKenzaChloéNelliePaow


Apropå idoler och förebilder - jag funderar lite över vilka förebilder som unga tjejer kan tänkas ha och vilka bilder som finns i bloggflödena. Hur kan skolan använda eller kommentera dessa bilder? Liknar flera av bloggarna varandra? Om, varför?


Bildtexten till bilden ovan löd något i stil med "nästa gång du tänker på någonting vackert tänk på dig själv". Finns det något samband mellan bildtexten och bild? Vilket samband skulle det kunna vara? Vad menas med uppmaningen? Vad tänker du när du ser bilden?


Vad kan tänkas vara syftet med denna bilden? Varför tar man en sådan här bild?


Vad vill Foki säga med denna bilden? Betyder den något? Varför publicerar Foki denna bilden på sig själv? Tycker barn och vuxna olika om denna bilden?


Dessies bloggläsare är får ta en fan-bild med idolen. Visst möter vi dessa bloggläsare i skolan?
 
Lgr 11 säger:
• analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner.
• kommunicera med bilder för att uttrycka budskap





Bilder lånade från Kissies.se, http://werun.nyheter24.se/desireenilsson/ samt fokis.se