Ungarna går åt alla håll och jag undrar vad jag gett mig in på

Mataffären och 30 sexåringar som ska få välja glass. Min stressnivå är hög. Skiftande vana att vara i mataffären. Någon knallar iväg åt ett håll. Någon annan pillar på Hello Kitty-flaskor. I kör, fröken fröken. Någon börjar gå mot kassorna och några hakar på. Nej nej kom här igen. En tant försöker komma förbi klungan med sin vagn. Kom kom vi får släppa förbi henne med vagnen. Någon pekar på en annan mataffärsbesökare och kommenterar högt och tydligt utseendet. Alla pillar på allt. Små varma händer kramar glassen som smälter i snabb takt. Kan man få en sånhär istället? Håller upp Hello Kitty- flaskan jag sagt nej till tio gånger. Räcker pengarna till denna? Nej den kostar 24.

Jag är svettig när vi äntligen kommer ut.

Man skulle kunna göra mycket av ett sådant besök i mataffären. Hur gör man glass? Film om det? Vilken är favoritglassen? Hur låter det ordet? Skriva om favorit glassen? Skapa bilder eller material till texten/glassen? Någon kanske vill jobba med i stort format, utomhus? Läsa böcker om glass? Prata om vad som kan vara bra att tänka på när man är i mataffären? Vilka regler gäller när vi går ut tillsammans? Prata om vad glass kostar? Och hur mycket vi tillsammans kan köpa för? Och vad det blir för var och en? Kanske illustrera med klossar, del av hel, utmana? Låtsaspengar? Rangordna efter värde, tillsammans?

Skapa förutsättningar för att lyckas.

Och jag behöver träna på mataffärsbesök.

Kära Navet Science Center

KONKRET.

Jag biter mig i tungan. Nej nej nej Sanna. Jag är så nära att säga för mycket när jag sitter på en miniatyrstol och försöker hjälpa med geometri. Det är så teoretiskt. Hur upptäcker man sambanden när man sitter still på en stol, med sin mattebok, sitt räknehäfte, tyst, själv, och suddar ut sneda linjer i marginalen för att de måste vara perfektsupermega raka? (Det var ju inte ens raka linjer man skulle lära sig…)

Navet, lärarstudenter, workshop.

Escher. Bild och matematik. Motiverad inspirerad Navet-pedagog leder.

Tesselering.

”Aahaaa” säger jag och tittar Navet-pedagogen i ögonen. Jag har precis förstått något som jag klarat en tenta på. När man faktiskt använder det som vi pratar om. Vart vi kan se det vi pratar om. För det är inte självklart för mig. (Varför? För jag har inte mött det under min skoltid och det är inget man använder när man läser ekonomi och det är inget man använder i vardagen i de sammanhang där jag rör mig. Därför.)

Vad jag menar är att min lärarroll blir finare om jag låter mina elever upptäcka, driva av egen kraft. Hur spännande är boken som du kämpat från pärm till pärm i olika utföranden sedan tvåan?

Navet = IRL* vända vrida prova prata fråga.

Min roll förändras. Vi kommer bort från att lärande handlar om kapitel och diagnoser. Lektioner och minuter. Då blir lärande något som händer, som man gör, är i, tänker, pratar.

När det blir konkret praktiskt något du kan ta i och inte stumt platt så händer det något. Den inre kraften och intresset vaknar.

Så, där i klassrummet, när jag bitit mig i tungan flera gånger ger jag upp. Här! Säger jag och plockar upp lite prylar ur min väska (obs mycket tråkiga prylar för en 10 – åring) Och vad händer? Ett leende! Testa, säger jag och ler tillbaka. Hur kan något så enkelt som en mobiltelefon, en burk russin och en klocka väcka lusten att ge sig på en krånglig uppgift igen? Varför varför sitter de då där utan prylar att använda i tänkandet?

* In real life