Knyt min sko

Knyt min sko. Mycket bestämt.
Jag säger prova själv först, börja lite så hjälper jag dig sen.
Knyyyt min skoooo!!!
Som jag sa, prova så hjälper jag dig sen.

Skriker. Slänger sig på golvet. Hulkar.  Fullständigt vansinnig. Kollegor kommer förbi scenen jag ställt till med och tittar på den arga ungen och på mig.

Sen, hulkande, börjar det pillas med skorna. Och då kommer jag och så hjälps vi åt. Skorna blir knutna och jag säger, att du kunde ju nästan helt själv!

Ungen är nöjd. Väldigt nöjd.

Och berättar stolt för mamma sen. Och jag berömmer. 

Jag tvekade inte, var inte orolig för att det skulle se "illa ut", jag tänkte inte alls så. Men vi tänker olika. "Det ser så illa ut".

För mig var det ett val, en tanke bakom. Att få göra själv. Att kunna göra själv.

Sanna kan vi kolla på Boyz n the hood?

Du Sanna du sa ju att om man hade en idé kunde man säga till dig typ...

Jag nickar , lätt okoncentread för min handledare pratar med mig samtidigt.

....jaa och jag tänkte att vi kunde kolla på Boyz n the hood, tittar i golvet, trampar runt, pillar på kepsen.

Ehm...vad är det för film? Undrar jag lite tveksamt.

Typ att det är fel att vara med i gäng och så, att det aldrig är bra att var kriminell, att det alltid straffar sig...

Jag har inte sett den och vill se den innan jag bestämmer mig, har du den?

Nickar. Håller fram ett usb.

Jag tar usb:et och lovar att titta på den.

När jag kommer hem efter praktikdagen är jag trött. Väldigt trött. Och tittar inte på filmen. Skjuter upp det.

Så fort han ser mig på morgonen, har du kollat på filmen?

Inte än. Idag.

Sedan påminner han.

Boyz n the hood.

Jag tittar på filmen och tänker att jag väldigt väldigt gärna vill gå eleven tillmötes. Men alltså. Det går bara inte. Jag kan inte stå för det.

Och så tänker jag. Om hans lärare skulle veta att han tittar på sånt här. Oavsett om vi pratar om det i skolan eller inte.

Samma sak morgonen efter, söker upp mig direkt.

Har du tittat på filmen?

Jag ler, tittar i ögonen, säger jag kan inte visa den i skolan. Letar efter förståelse i hans blick.

Mäh! Och sedan ett litet leende.

Jag ville så gärna använda hans idé. Och visst stämde det han sa...men filmen innehöll mycket annat med...

Tanken var god.

Dom måste få vinna lite

Sa en handledare när vi pratade om konflikthantering mitt i stormen.

Dom måste få vinna lite, det spelar ingen roll hur rätt du har eller hur fel dom har gjort, dom måste få vinna lite.

Det funderar jag på. Orden, värderingarna bakom. Komplexiteten.

Och så förtroendet.

Ärliga ögon och badglädje

Så! Nu vill jag att ni lyssnar på mig. Vad ska man tänka på nu när vi kommer in till badet?

Vilka regler är det som gäller? Jag nickar när olika svar kommer. Sedan sägs det som jag gärna vill trycka extra på, att man duschar innan man hoppar i. Är det klart? Jag söker ögonkontakt. De flesta nickar, någon petar på en död fågel med filp flop-tofflan, en annan blåser upp sina armpuffar, någon blickar mot bassängen. Jag nöjer mig och säger då går vi in.

Och vad händer? Samma unge som flera dagar i rad har sprungit in genom grinden och kastat handduken all världens väg för att sedan tjutande hoppa i bassängen, gör precis samma sak igen.

Jag går fram till bassängkanten, får ögonkontakt, visar med armen, kom. Frågar, glömde du något nu? Stora ärliga ögon tittar på mig när ungen klamrar sig fast vid bassängkanten. Vaddå? 

Vart är dina kompisar nu? Frågar jag. Något skiftar i ögonen. Nästa gång kommer du ihåg det säger jag och ungen är redan under vattnet igen.

Det är något befriande med det där. Obekymrat.

Nu är jag på gränsen

Bassängen en sommardag. Sol är vit och vass. 100 ungar i poolen och ljudet är obeskrivligt.

Här, hit, så långt ut får du gå. Varför är det så? Ja precis det blir djupt sen. Så det här är gränsen. Säger jag och tittar ungen i ögonen, letar efter bekräftelsen. Jag får en nick och den där skiftningen. 

Jag blinkar och vips är ungen i vattnet. Tjuter och glittrar.

Efter en stund påminner jag med en blick. Så, några rörelser som liknar simtag och fötterna når botten igen.

Igen. Jag visar med armen. In där du bottnar.

Jag kommer gående efter att ha kollat läget på andra sidan bassängen. Lyfter upp solglasögonen och sätter dem i håret. Får ögonkontakt.

Kolla mig! Jag är på gränsen! Plirar ungen. 

Jaa det är du minsann svarar jag och skrattar högt.