Jag sitter i publiken i ett stort rum. Vi applåderar. Föreställningen är slut och alla medverkande kommer in på scenen. Starka strålkastare. Någon på scenen börjar vinka, viskar till den i jämte som också börjar vinka. Åt mitt håll? Jag sneglar åt sidorna, ingen som vinkar tillbaka. Jag tittar snabbt bakåt. Ingen där heller. På scenen vinkas det fortfarande. Stora leenden. Stolta. Jag vinkar inte. Tror inte att det är mig de vinkar till, tänker att de minns nog inte mig.
Efteråt kommer de fram till mig, säger hej!! Är du här! Ler och strålar. Känner mig dum. Det var mig de vinkade till. Från scenen. Inför alla. Det är något rörande i det. Vi i skolan är så viktiga.
Efteråt kommer de fram till mig, säger hej!! Är du här! Ler och strålar. Känner mig dum. Det var mig de vinkade till. Från scenen. Inför alla. Det är något rörande i det. Vi i skolan är så viktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar