Jag är mycket nervös. Det är obehagligt. Jag känner som att jag inte kan tänka när jag försöker göra den enkla manövern att sätta in mina skor i mitt fack. Det är trångt och marmorgolvet är blött av snöslask, snöslak jag inte vill trampa i.
Skorna måste stå i facket!! Uppfodrande. Två lärare i blus, knälånga kjolar och högklackat går runt bland oss barn och kontrollerar.
Jag är rädd fast jag ställt skorna på rätt plats. Tänker skynda dig nu om den fumliga klasskamraten jämte mig. Stannar där vi står och trängs. Armarna i kors, spänner blicken i den fumliga. Han hann inte fixa in skorna i facket. Åh nej, hinner jag tänka.
Då går vi ut och börjar om!!
Alla får ta på sig igen. Det är trångt och jag blir knuffad igen. Ut på skolgården, ställa upp och så in igen. Denna gången hinner alla sätta in skorna i facken innan kontrollen och vi får gå upp till våra klassrum.
Vad gjorde det med oss och vår känsla av skolan? Var det bara jag som var rädd? Obehaget som jag kände där i den stora entrén gjorde att jag kände som att jag inte kunde tänka. Jag kände mig dum i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar