Karin gör mig glad

Karin Olsson Lindström och Peter Kondrén från Textilmuseet/Borås Museum besökte oss i går. Berättande med glädje som smittar.
 

Karin visar inspirationsbilder och berättar om deras arbete tillsammans med barn. Hon beskriver en situation där nästan hela gruppen är engagerad och tycker att det är kul, utom en som brukar vara driven, hon gillar det inte alls. ”Då får man ju hitta på något annat” säger Karin med självklarhet. Precis så.
 

Handens kunnande. Miljöerna. Att få tänka själv. Att få göra själv, ingen vuxen som säger såhär ska det vara. Konsthantverk. Historia som blir levande i gamla gamla hus. Dramatiseringar. Många sinnen med i nuet. Lärandet stärks.
 

Karin sa, jag vill inte veta vem som ”kanske måste gå ut” för det funkar inte så. 

Jag tänker… uppmuntra bra saker, stöttning, tillrättalägga, finnas med när jag behövs - om så bara med ett bekräftande ögonkast. Jag tänker, ingen måste gå ut. Man kanske kan vilja behöva ta en paus. Men vem behöver inte det ibland? Barnsynen…
 

Tänk att ta med sig upplevelsen, erfarenheten in i klassrummet. Att göra det till ett oexotiskt inslag, till något som ingår i skolan, ett samarbete. Vi lär i samhället, utanför klassrummet väggar. Vi tar hjälp av andra som kan, vi lär tillsammans med och av.