Det extra

Om vi, pedagoger, inte är beredda att göra det extra, kan vi då få de barn vi möter att göra det? Att anta utmaningen? Kämpa när det tar emot. Är inte oviljan fasligt smittsam?

Följer med intresse ett samtal. Inte ”överarbeta”, vart ligger lägstanivån, varför anstränga sig och lära mer extra, om man inte behöver, sägs det.

Jag tänker på Karin som nämns i inlägget nedan. I paus under föreläsningen tar hon sig tid att prata med mig. Glad och engagerad. Lyssnar och berättar. Säger ni skulle kunna komma förbi imorgon på ett möte vi ska ha, det skulle vara roligt och bra att höra din, era, tankar där, i det sammanhanget. Så dagen efter när vi besöker museet fångar hon upp mig, kom och var med sen om du vill. Och det gör jag. Hon presenterar mig för de andra deltagarna. Jag får vara med fast att det inte är självklart. Hon gör det extra. Utan att behöva. Hon är inte intresserad av lägstanivån.

Så hur får jag då mina elever att vilja, att inte bara måste? Fast det är svårt just då? Hur får jag dem att försöka en gång till prova igen kämpa, göra det extra?

Förtroendet. Upplägget. Tryggheten. Bekräftelsen. Intresse som ger driv.

Återkommer om detta.