Jag tänker fy

Pepparkakor ihoplimmade. Meningsfullt.

TIDEN som läggs på att öva julspel till vuxen perfektion, sjunga sånger (psalmer), limma saker, lära sig verser utantill, stå stilla, göra som fröken säger.

Så i måndags. Julpyssel på schemat. Fy tänker jag.

Och sen undrar jag. Egentligen, hur tänker vi? Jag var på en julavslutning förra året med 4-6. Majoriteten av eleverna var muslimer. Men… tänkte jag. Här har vi ni övat på detta i över en månad. Mycket tid har lagts, mycket har lärts? Eller?

Jag frågar ”mina” elever, undrade, försiktigt, alltså vad tycker ni om att vara i kyrkan och hela denna grejen? Tre ögonpar på mig, tystnad. De höjer på ögonbrynen och skakar huvudet.

Läroplanen säger… ”Undervisningen i skolan ska vara icke -konfessionell”. Och Skolverket har riktlinjer.

Och hej å hå hela december är jul jul jul. Allsidigt och sakligt var det ja.

Hur var det nu med julpysslet då? Jo jag undrar, kan man bli en bra lärare även om man inte gillar julpyssel?