Man får inte göra det här fast det gör vi ändå

De sitter och spelar Nintendo DS. Tystnar när jag kommer. Mumlar till svar. Går undan.

Jag undrar, hur ska jag göra för att de ska vilja prata med mig? Varför vill de inte?

Knuffar mig ner i soffan jämte högen med ungar. Hänger över axeln. Börja fråga. Förvånad blick. Ärligt förvånad blick. Börjar berätta samtidigt som han spelar. Flera hänger på, fyller i , utvecklar, pekar. Jag tittar på den lilla skärmen. Är med en stund. Intresserar mig.

Nästa dag jag kommer hör jag några nya "Hej Sanna!"...

Är inte det fantastiskt? Hur ungarna vill vara en del av. Hur de vill göra "rätt, det vuxna tycker är "rätt". Viljan.