Respekt

Om du inte slutar nu så ringer jag hem. 

Säger man.

Om detta fortsätter får du gå till rektorn. 

Säger man.

Nu räcker det. 

Skriker man. Alla ögon vänds mot. Fniss.

Nu har du tre prickar. 

Hotar man.

Nu får du gå till rektorn. 

Skickar man.

Men nej inte så. 

Säger man.

Ordningsreglerna. Som du hela tiden bryter.

Om du inte blir klar nu får du göra klart hemma.

Varför, undrar jag.

Jag tänker att vi är i fel del. Fel del där vi hotar, tvingar, bestämmer över. Vi kan ju inte tvinga fram? Ofta är vi där. Ordningsproblemen, vad kommer de ur?

Jag masserar, taktil, några av eleverna i den klass jag får vara med i. Det verkar pirra så i kroppen och händerna går. Fötterna vibrerar. Blicken flackar och talet är snabbt. Svårt att fokusera på filmen.

Fokus blir lite bättre. Något ändras.

Alla vill ha taktilmassage nu.

Jag masserar.

Irriterad, frustrerad. Vaddå är du våran slav eller? Det är inte bra att du gör så, du får ingen respekt. Säger den som hotas och skälls på.

Jag viskar, vet du? Jag har ju sagt innan att alla behöver olika saker för att kunna koncentrera sig, minns du? Tystnad. Jag fortsätter, så jag gör gärna detta för er, dig ibland om det gör det lite bättre, lite lättare att fokusera. Tystnad. Tittar bort.

Tittar upp på mig, frågar, kan du göra på mig sen?