fredag 20 januari 2012

Jag kan inte tänka säger ungen och somnar på läxhjälpen




Varje dag kämpar. Tar sig till skolan. Stannar på läxhjälpen. Försöker. Jag har djup respekt för det.
 
Här blir ansvaret stort. Samverka. Tillrättalägga. Stötta. Anpassa efter barnet, efter situationen. Vara flexibel och trygg. 

Samverka, för jag kan inte göra allt. Vart går den gränsen? Egentligen? Gränsen när ansvaret för sömn inte längre är mitt? Och om det inte händer något? Fast jag gör mitt? Och mer?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar