Tur för skolan att den är obligatorisk

Jag arbetar med mitt examensarbete och smälter intrycken från praktiken.

I examensarbetet ska jag få prova en av mina idéer tillsammans med engagerade och kunniga  människor utanför högskolans väggar och det är spännande. Arbetet är även en del av KLIV 2.0. 

Just läser jag Tur för skolan att den är obligatorisk skriven av Anders Härdevik.

She is not sick, she is a dancer

Det här klippet tittar jag på då och då.

Sanna är en härlig tjej

Orden kommer tillbaka till mig. Lämnar mig inte ifred. Jag mumlar dem tyst för mig själv. 

Det är sista dagen på praktiken och handledaren ska skriva ett omdöme. Bedöma mig. MIG. Jag. Jag vet väl ungefär hur det kommer att vara. Men jag blir ändå sådär. Frustrerad. 

Sanna är en härlig tjej.

Jag vill skrika rakt ut.

Sanna är en härlig tjej.

Det är jag som person som blir bedömd. Jag som hämtat kaffe.  Jag som varit rastvakt istället för. Jag som burit lådor. Jag som vikarierat utan betalt. Jag som fått hårda ord i ansiktet inför alla, barnen, vuxna. Jag som kopierat och hämtat utskrifter. Och det handlar inte om pedagogisk kompetens. Inte om prestationer. Inte om kunskaper. Det där godtycket.

Sanna är en härlig tjej.

I januari är jag färdig med min utbildning. Tre och ett halvt år.

Sanna är en härlig tjej.

Större

Denna gången ska jag lyckas, jag ska försöka hårt som fan.
Sjunger Steget och jag försöker hårt som fan.
Tänker, att snart är det min tur.

Jag vänder blicken, tittar ut på skolgården, ungar i regnet och tänker att jag vet varför jag är här. Jag vänder bort blicken för vi ser så olika saker. Tar mina nycklar och går ut. 

Sanna kan vi jobba med min bok nu? 

Och så pratar vi om hur internet kommer in i iphonen. 

På rasten vevar jag hopprep. Fast de är stora nu. Och vi skrattar. 

Alla tankar som finns i ett barn. 

Så lyssnar jag. Kramar. Klappar. Nickar. 

Det största och viktigaste. Viljan och känslan av att duga.

Hur han ler när han möter små barn.

De ser problem. Hur han stökar och bråkar. Fel och brister. Förutsätter misslyckanden.

Jag ser kreativiteten. Glittret i ögonen och hur han kramar sin bror.

Dagens

Nu tänker jag anmäla dig till likabehandlingsteamet!!

Sex veckor är ingenting

Vill mer, vill större. Sex veckor är ingenting. Sex veckor är frustration. Sex veckor är jag äger dig när du är här. Sex veckor är kramar och förtroenden. Sex veckor är leenden. Sex veckor är att vända bort blicken. Sex veckor är trötthet. Sex veckor är övning i att sänka ambitionerna för att orka. Sex veckor är utsatthet. Sex veckor är ingenting.

Om att bli bedömd och arga ögon

Det blev så svårt att jag blev tyst.

Får inte.
Ska inte.
Tro inte.