Skrik och gap. Stämningen som blir när vi är kvar i klassrummet, sekunderna innan det släpper. Ljudnivån. Det kraftfulla trummandet i bänkarna. Ungarna är vana. Kaxigt, triumferande. Vi vann. Hon tappade behärskningen. Känner de sig starka? Speglar sig i varandras ansikten.
Det där att få vinna över den som man tycker illa om, att få ge igen, stärkt av gruppen.
Kanske tänker någon, bara det inte blir jag nästa gång...
Kanske tänker ungen som drogs ut, undra vad de säger om mig nu...
Barnet bakom allt det där vill inte bli utsatt på det sättet av en vuxen. Barnet bakom attityden säger dig något om hur hen mår. Om hur du bemöter, om hur skolan känns, om hur livet känns.
Man måste vara rädd om barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar