Jag tittar på de vuxnas ansikten, deras ögon, när de är med barnen.
När vi passerar dem på skolgården.
Ögonkontakten när stolen välts.
När skorna ligger slängda i kapprummet.
Första ögonkontakten på morgonen.
Blicken över klassrummet, jag har koll på dig, passa dig.
Det oseende.
Det arga i ögonen när en unge släpas genom klassrummet.
Ögonen när dagen är slut och frågorna kommer. Har jag varit duktig idag? Kommer du ringa hem?
Så arga ögon.
Tänk att bära den blicken varje dag. Tänk.
Och skulle ni tro mig om jag sa att jag tror att jag ser misstro? Gnistrande raseri. Missnöje. Något som påminner om förakt.
Man måste vara rädd om barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar