Nu. Nu är sista praktiken.

Och jag försöker inte ens. Hålen är förstora. Och något har jag ju lärt på lärarutbildningen. Så jag försöker inte ens.

Sex veckor. Du skulle hålla i en (vecka) va? Du tar väl min planering?

Man ska ju inte tro att man kan komma ut och förändra något. Hahaha näääeee så funkar det ju inte.Men jag skrattar inte. Jag tittar bort och önskar att jag var någon annanstans. Sex veckor. Långa veckor. Och så tänker jag, har du läst den senaste läroplanen? Jag ser inte en enda här i arbetsrummet. Inte en enda läroplan...

Handikappad. Zigenare. Din mamma. Primalskrik. Rasist. Jävla unge. Faaaan. Puttar. Slår. Skriker.

Sitt ner. Tyst nu. Ställ i ordning dina skor. Vilken röra det är i din låda. Begär ordet. Nu står jag här och vaktar dig. Men prata inte rakt ut. Tyst. Nu ringer jag snart din pappa.

Skrik. Fniss. Hån. Blickar. Suckar.

Nu skriver alla av dessa orden. Säg efter mig. Vart är din glosbok? Håll pennan riktigt. Sluta. Men nej. Sitt still.

Sparkar iväg en stol. Långa ramsor. Fniss. Blickar.

Gör det. Gå dit. Stå upp. Sitt ner. Vart har du varit? Jobba nu. Var tyst nu. Sluta. Nej. Sluta. Vart är din glosbok?

Din mamma. 

Och elevassistenten surfar Aftonbladet vid katedern och eleven frågar och frågar och frågar på andra sidan klassrummet. Men det hör ju ingen. För det är ett sånt liv. Och assistenten är ju upptagen med annat.

När ungarna går hem så tar det andra vid. Nu ska allt diskuteras noggrant. Vem har fredagsfikat? När går de jobbigaste eleverna iväg på någon form av diffust stöd? Hur skriver man ut på den här datorn? Ja men vem har fredagsfikat? Ska vi gå kl 11 eller kl 11.15 på utedagen? Vem ska vikariera när vi ska på möte?

Jag längtar efter pedagogiska diskussioner men har inte hört en enda under mina vfu-veckor här. Inte en enda. Kunskapssynen. Barnsynen. Viljan. Omtanken.

Hålen är förstora.