tisdag 24 april 2012

Utanför de osynliga ramarna (där vill man inte vara)

De har hört sina namn många gånger i dag. Argt. Irriterat. Inför alla. De blir bara tilltalade när de gör något fel. Och det gör de typ hela tiden.

Ta av dig mössan! Men lägg av!! Sätt dig ner!! Tyst!! Nej! Men sluta!! Gå och sätt dig! Hur många gånger ska jag behöva säga till dig!! Vill du gå ut och skämmas?! Snart får du gå ut och skämmas!! Om du inte gör detta nu kommer du få skämmas i morgon. NU får det vara bra!! SLUTA! Gå till din plats!!

Jag tänker på det, att höra sitt namn så många gånger varje dag. I skarp ton. Det händer något med den ömsesidiga respekten. Något går sönder. Det som är svårast är hur gärna barnen vill vara till lags men inte får möjlighet att lyckas.

När slutar det vara göra fel och när blir det vara fel? Det går rätt fort va?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar