Knyt min sko

Knyt min sko. Mycket bestämt.
Jag säger prova själv först, börja lite så hjälper jag dig sen.
Knyyyt min skoooo!!!
Som jag sa, prova så hjälper jag dig sen.

Skriker. Slänger sig på golvet. Hulkar.  Fullständigt vansinnig. Kollegor kommer förbi scenen jag ställt till med och tittar på den arga ungen och på mig.

Sen, hulkande, börjar det pillas med skorna. Och då kommer jag och så hjälps vi åt. Skorna blir knutna och jag säger, att du kunde ju nästan helt själv!

Ungen är nöjd. Väldigt nöjd.

Och berättar stolt för mamma sen. Och jag berömmer. 

Jag tvekade inte, var inte orolig för att det skulle se "illa ut", jag tänkte inte alls så. Men vi tänker olika. "Det ser så illa ut".

För mig var det ett val, en tanke bakom. Att få göra själv. Att kunna göra själv.