 |
| Hon fotade... |
Hon förklarar för mig vad hon ritar, hur hon tänker.
Berättar för sina kompisar vem jag är eftersom att jag är ny för dem. Så blir
vi avbrutna av en vuxen mitt i samtalet. Ungen fortsätter
prata med mig, bestämt, hon var faktiskt mitt i ett samtal. Sedan ger hon upp. Väntar
och tröttnar. Det tar för lång tid. Säger:
Sanna var det va?
Ja. Okoncentrerat, tittar knappt på henne när jag svarar.
Så blir hon tyst i några sekunder.
Kolla!! Uppfordrande.
Håller upp det lilla locket till sin pennask, visar insidan.
Hon etablerade kontakten, visade att hon brydde sig om att jag var där. Krävde
att jag skulle se henne tillbaka.
Och det höll jag på att missa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar