söndag 29 januari 2012

Vink vink

Jag har precis gått från fritids och står och väntar på bussen. På håll ser jag hur ett barn kommer släntrande efter sin farfar. Jag ler. Står och tittar på dem. De är på väg mot mitt håll. När de är tillräckligt nära känner barnet igen mig från andra sidan gatan. Ler. Tittar på mig och ler. Går samtidigt. Jag börjar skratta. Vi håller ögonkontakt, båda leende, som om vi hade en hemlighet. Delar glädjen över att gå hem tidigt.

Jag ser hur lyktstolpen närmare sig. Väja! Tänker jag. Ungen tittar mig fortfarande i ögonen. Och där! Upptäcker lyktstolpen. Stannar upp och skrattar med hela kroppen.
Farfar vänder sig om, ropar kom nu! Ungen vänder sig mot mig och vinkar. Jag ler och vinkar tillbaka.

Tills vi inte längre kan se varandra vänder ungen sig om och vinkar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar