Om att vända blicken mot sig själv.

Kan du hjälpa mig med väven? Rufsigt hår och kladdiga händer som garnet luddar av sig på. Ehh näe…jag är inte så bra på vävar. Jag tar instinktiv ett steg tillbaka när ungen framför mig håller upp sin väv mot mig.

Tur att jag under kursen möter människor som ger mig andra bilder av slöjd. Slöjd i ett sammanhang. 

Måste man vilja gilla allt? Kan man ens det? Och vilka krav förväntningar har jag på mina elever?