Det var hemskt vad det var svårt att andas här inne

 

Jag besöker Borås konstmuseum. Hilma af Klint. Det sitter en dam och vaktar och äter pepparkakor.
 

Man får inte röra. Bara titta. Och jag kommer på mig själv med att viska. Jag står hukad och viskar när jag vill säga något. I lokalen står en stor blank flygel. Ingen text till målningarna. Du förväntas veta vad du tittar på. Sätter inte det ribban på något vis? 

Vilka som besökte utställningen en mer än jag? Ett pensionärspar.
 

Jag tänker. KOM IGEN.
 

Tänk. En interaktiv saga. Som ger målningarna ett sammanhang. Kanske en huvudperson som i sagan vandrar mellan målningarna i handlingen? Kanske dramatisera någon del? Och om lokalen vore dramatiskt ljussatt? Med spännande musik i bakgrunden?
 

Kanske kan barnen uppleva målningarna på ett annat sätt än vad vuxna gör? Liksom mer deras eget sätt? Det härliga i att bli berörd. Fast inte så som det kanske var tänkt?
 

TILLGÄNGLIGT.